Jag vill inte vara här längre. Det är nu ett litet halvår kvar för mig i skolan, sen är jag fri. Jag drar vart jag vill, gör vad jag vill, och då ska fan allt jag gör vara för min egen skull och inte någon annans fotspår. Allting är så enkelt att planera men så svårt att utföra. Hur mycket vågar man drömma om egentligen? Hur mycket vill man hoppas på i detta lilla fenomen som vi kallar för livet? Man förväntar sig alltid så mycket och sedan blir man bara besviken, hela tiden.
Det värsta som finns för mig är när saker inte lever upp till förväntningarna som jag har skapat, och därmed så har gör jag mitt bästa för att aldrig ha förväntningar. Inga förväntningar på händelser och definitivt inga förväntningar på människor. Man vill och hoppas så mycket och man gör allt för att få som man vill, men ändå så är det ständigt någonting som drar en tillbaka. Jag förstår inte varför.
Jag utgår härmed från mitt osammanhängande deepmode och tar tag i min lördag. Fred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar