Den ständiga frågan "vad ska du göra efter studenten" fortsätter att eka i mitt huvud. Jag skulle vilja påstå att det är nu jag känner, för första gången, att min spontanitet är ett hinder. Det är nu man ska ha planer och mål, inte bara drömmar och förhoppningar.
Det är tvåsiffrigt nu, antalet skoldagar och känslan inför detta är svårt att beskriva. Det är skrämmande och obehagligt men samtidigt skitkul och helt fantastiskt. Jag har firat mina hundra dagar kvar, klickat hem en förmodad studentklänning och börjat tänka på saker som man aldrig behövt reflektera över tidigare. Jag fyller mina nitton år om tre dagar och anser att denna ålder inte bidrar med speciellt mycket i mitt liv, förutom just en högre ålder och ett ytterligare ansvar. Skrämmande.
Så, kära den sjunde juni. Bli en början till något fint och bra tack. Mvh Annie.
Langar lite bilder från idag. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar